Hål i samhällsvården – vad kan ungdomars tänder berätta om hur tandvården fungerar?

Publicerad: 12 oktober 2026

Lästid: 4 minuter

Unga placerade på särskilda ungdomshem, ibland kallade SiS-hem, har betydligt större problem med sin munhälsa än andra ungdomar, visar studien "Hål i samhällsvården". Men studien visar också något annat: även när tandvårdsbehov upptäcks är det långt ifrån säkert att ungdomarna får behandling. Forskningen presenterades vid ett webbinarium i serien Utblick: Socialtjänst den 6 oktober.

– Vi visste att munhälsan kunde vara ett problem. Det som överraskade mig var både hur stora behoven var och hur svårt det kunde vara att få vården att fungera hela vägen, säger Elsa Carlson, övertandläkare inom barntandvård och doktorand vid Jönköping University.

Tillsammans med andra forskare har hon undersökt munhälsan hos unga placerade på Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Av de 107 ungdomar som undersöktes hade nästan alla någon form av munhälsoproblem. Antalet kariesskadade tänder var mer än dubbelt så högt som bland unga i allmänhet, och drygt åtta av tio behövde fortsatt tandvård.

Behov upptäcktes, men vården uteblev

Forskarna följde också vad som hände efter undersökningarna. Av de 87 ungdomar som remitterades hade endast 33 genomgått den tandvård som de bedömts behöva. För dem som behövde få ett kostnadsförslag godkänt tog det i genomsnitt 60 dagar från det att remissen tagits emot. I ett fall tog det 381 dagar. Kostnadsförslaget hade då först nekats, eftersom ungdomens hemmaklinik ansåg att den bara skulle betala för akuta åtgärder i en annan region.

– En remiss är inte samma sak som att en ungdom får vård. Någon behöver se till att tiden bokas, att ungdomen kan komma dit och att behandlingen följs upp, säger Elsa.

Journalerna visar flera skäl till att besök och behandlingar inte blev av. Ungdomar flyttade, personal eller transport saknades och ibland ville den unge inte följa med till tandvården. När en ungdom flyttade vidare följde informationen om vårdbehovet inte alltid med. I vissa fall uppmanades den unge själv att kontakta sin tandläkare efter utskrivningen.

– Flera ungdomar berättade att de tänkte på hur deras tänder såg ut. Om man dessutom har ont eller svårt att äta blir väntan på tandvård något som märks i vardagen, säger Elsa.

Vi kan inte lägga hela ansvaret på ungdomar som redan befinner sig i en svår situation. De behöver vuxna som uppmärksammar behoven och hjälper dem att få vård.

Elsa Carlson

Övertandläkare inom barntandvård och doktorand vid Jönköping University

Ungdomarna behöver stöd, inte bara en fråga

Studien bygger även på intervjuer med unga. De beskrev att de ville ta hand om sina tänder, men att de ibland inte orkade prioritera sin hälsa. Några berättade att säkerhetsrutiner gjorde det svårare att använda vissa tandvårdsprodukter eller komma till tandvården. Ungdomarna efterfrågade hjälp att skapa rutiner, få sina behov uppmärksammade och faktiskt kunna gå på tandläkarbesök.

– Vi kan inte lägga hela ansvaret på ungdomar som redan befinner sig i en svår situation. De behöver vuxna som uppmärksammar behoven och hjälper dem att få vård, säger Elsa.

Det räcker inte heller att fråga om någon har ont i tänderna. Vid SiS inskrivningssamtal uppgav färre än var tredje ungdom problem med tänderna, trots att forskarnas undersökningar visade betydligt större behov. En kvalificerad tandundersökning kan upptäcka problem som den unge inte själv tar upp.

Vad behöver socialtjänsten göra?

För socialtjänsten väcker resultaten frågor både vid placeringen och under tiden den pågår. Får den unge en bedömning av sitt tandvårdsbehov? Vem får veta vad undersökningen visar? Och vem följer upp att en remiss leder till behandling, även om ungdomen flyttar? Rapporten beskriver att socialtjänsten sällan fick återkoppling från tandvården om ungdomarnas vårdbehov. Det gjorde det svårare att följa upp deras hälsa under placeringen.

– I intervjuerna berättade nästan alla ungdomar att socialtjänsten hade frågat om deras hälsa i stort, men inte särskilt om munhälsan. Vi ser det som ett tecken på att tänderna lätt försvinner ur bilden, trots att en placering också skulle kunna vara ett tillfälle att upptäcka problem och hjälpa den unge att få vård, säger Elsa.

Socialtjänsten kan inte lösa detta ensam. Ungdomshemmen behöver kunna stödja de unga i vardagen och göra tandläkarbesök möjliga. Tandvården behöver undersöka och behandla, men också föra information vidare när en ungdom flyttar. Forskarna efterlyser därför tydligare kontakt och återkoppling mellan socialtjänst, ungdomshem och tandvård. De föreslår också stöd till kommunerna för att stärka uppföljningen av placerade barns och ungas hälsa, inklusive munhälsan.

Elsa och hennes kollegor föreslår bland annat att unga som placeras på särskilda ungdomshem ska erbjudas en kvalificerad tandundersökning, att personalen får mer kunskap om munhälsa och att ungdomshemmen har tydliga rutiner tillsammans med närliggande tandvårdskliniker. De vill också se över reglerna för betalningsansvar, så att vården inte fördröjs medan det avgörs vilken region som ska betala.

– Studiens titel syftar på mer än tänderna. Den visar vad som kan hända när ett barns behov är känt, men informationen och ansvaret inte följer med hela vägen till den vård barnet behöver, säger Elsa.

Vad är ett särskilt ungdomshem?

Statens institutionsstyrelse, SiS, driver särskilda ungdomshem för barn och unga med omfattande behov av vård och stöd. Socialtjänsten kan placera en ung person där för vård enligt LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. På ungdomshemmen verkställs också sluten ungdomsvård för unga som dömts för allvarliga brott.

Under placeringen ansvarar SiS för vården och vardagen på ungdomshemmet, medan socialtjänsten har ett fortsatt ansvar för att följa upp den unges situation. SiS har 22 särskilda ungdomshem med omkring 700 platser runt om i landet.

Källa: Statens institutionsstyrelse

TEXT: Michelle Bornestad