Viktigt att ta ensamhet som inte är självvald på allvar

Ofrivillig ensamhet senare i livet beror sällan på en sak. Det handlar ofta om erfarenheter och livsvillkor genom hela livet i kombination med den nuvarande livssituationen. Händelser som att förlora en partner, pensionering, sjukdom eller försämrad fysisk funktion kan öka risken för ofrivillig ensamhet, särskilt om det sociala nätverket redan är litet.

– I ett pågående forskningsprojekt undersöker vi särskilt hur stress, ensamhet och psykisk hälsa samspelar och tidsmässigt förhåller sig till varandra under livsloppet, berättar Charlotta.

Ekonomin påverkar hälsan

Forskarna har också kunnat konstatera att ekonomisk utsatthet och stress tidigt i livet kan påverka den emotionella hälsan långt senare.

– Personer som har upplevt ekonomisk stress under barndomen hade en gradvis ökning av ångest och ensamhet från 50 års ålder, medan goda ekonomiska förutsättningar verkade ha en skyddande effekt och kunde fördröja ökningen av ångest och ensamhet till 70 års ålder. Å andra sidan minskade också den negativa effekten från barndomen om man förbättrade sin ekonomiska situation senare i livet, säger Charlotta.

Däremot minskade den goda effekten av goda ekonomiska förutsättningar i barndomen av en högre ekonomisk utsatthet och stress i vuxenålder. En förbättrad ekonomisk situation över livsoppet, även om den uppstår sent i livet, har visat sig ha positiva effekter på den emotionella hälsan.

– Det är viktigt att komma ihåg att ensamhet inte är ett statiskt tillstånd. Ofrivillig ensamhet kan förändras över tid. Skyddande faktorer som trygga relationer, socialt stöd och känslan av att höra till ett sammanhang kan fungera som buffertar genom livet och minska risken för ofrivillig ensamhet i högre ålder.

Forskarens tips på att upptäcka tecken på ofrivillig ensamhet och hur du kan stötta

Det kan ibland vara svårt att se när någon i ens närhet lider av ofrivillig ensamhet, eftersom många inte själva berättar om det. Tecken kan vara att personen drar sig undan, verkar nedstämd, tackar nej till sociala aktiviteter eller uttrycker att hen känner sig utanför eller saknar någon att prata med. Därför är det viktigt att vi vågar se varandra och fråga hur någon faktiskt mår. Små handlingar kan göra stor skillnad.

• Ring det där samtalet, stanna kvar en stund extra och prata, eller bjuda in någon till en aktivitet. Alla uppskattar inte stora sociala sammanhang, utan snarare känslan av att vara sedd och betydelsefull för någon annan.
• Hjälpa till att hitta sammanhang och stöd, till exempel sociala aktiviteter genom organisationer som Äldrekontakt, tipsa om samtalsstöd via Mind och andra organisationer med jourhavande stöd. (Se lista nedan).
• Om ensamheten hänger ihop med nedstämdhet, ångest eller annan psykisk ohälsa: uppmuntra personen att kontakta vården.

I grunden handlar det om att visa medmänsklighet. Att ta sig tid att stanna upp och vara närvarande med varandra i vardagen.

TEXT: Lotta Segelberg