artikel
”En plats för tjejer” – varför uteblir killarna från ungdomsmottagningen?
Sverige har ett av världens mest utbyggda nätverk av ungdomsmottagningar. Ändå är en grupp påfallande frånvarande: killar. Nu belyser forskare klyftan mellan mottagningarna och unga män, och vad som krävs för att fler ska söka sig dit.
I en ny nationell kartläggning av 110 ungdomsmottagningar framkommer att bara 9,5 procent av besöken gällande sexuell och reproduktiv hälsa görs av killar. Samtidigt uppger hela 87 procent av mottagningarna att de är missnöjda med den siffran.
– Det här handlar inte bara om jämställdhet. Det är en fråga om folkhälsa, säger Mazen Baroudi, barnläkare, doktor i folkhälsa och docent i global hälsa vid Umeå universitet, samt projektledare för det Fortefinaniserade projektet.
Ungdomsmottagningens unika funktion
När killar söker vård i tid minskar risken för obehandlade könssjukdomar, oönskade graviditeter och psykisk ohälsa. Begränsad tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa hänger ihop med lägre användning av preventivmedel och mindre delaktighet i beslut om reproduktion.
Ungdomsmottagningarna spelar här en särskild roll.
– Det är en av få platser där killar kan prata om relationer, sexualitet, kropp och ansvar. Frågor som annars ofta saknar naturliga forum, säger Mazen.
Internationella studier visar dessutom att när unga män inkluderas i dessa tjänster förbättras både deras egen hälsa och jämställdheten i deras relationer.
”En plats för tjejer”
Studier att insatser utan ett tydligt fokus på killar ofta uppfattas som riktade till tjejer och därför används i mindre utsträckning av killar. Det betyder att könsneutrala lösningar i praktiken kan förstärka ojämlikheter.
– Ungdomsmottagningarna har historiskt utformats utifrån tjejers behov. Det påverkar både hur killar uppfattar dem och hur vården organiseras, säger Mazen.
Många killar ser fortfarande mottagningen som just “en plats för tjejer”. Den bilden förstärks av att personalen ofta består av barnmorskor och att kunskap om killars sexuella och reproduktiva hälsa ibland är begränsad. Samtidigt spelar normer kring maskulinitet in.
– Att söka hjälp kan upplevas som pinsamt eller onödigt. För vissa är det helt enkelt inget man gör.
Kunskapen om vad mottagningarna erbjuder är dessutom låg. Många killar känner inte till att ungdomsmottagningen erbjuder mer än testning för könssjukdomar, till exempel samtalsstöd, relationsrådgivning och hjälp med kroppsliga frågor.
Ungdomsmottagningarna har historiskt utformats utifrån tjejers behov. Det påverkar både hur killar uppfattar dem och hur vården organiseras.
Mazen Baroudi
barnläkare, doktor i folkhälsa och docent i global hälsa vid Umeå universitet
Många initiativ men lite uppföljning
Runt om i Sverige pågår olika försök att nå fler killar: särskilda mottagningstider, mer könsneutrala väntrum, manlig personal, utbildningsinsatser, närvaro i sociala medier, chattfunktioner och skolbesök.
Men insatserna är ofta kortsiktiga.
– Det saknas tydliga nationella riktlinjer. Arbetet blir lätt spretigt och beroende av enskilda eldsjälar, säger Mazen.
Internationell forskning pekar samtidigt på att enstaka åtgärder sällan räcker. Det är först när flera strategier kombineras som effekten blir tydlig.
Vad som faktiskt fungerar
I projektet har Mazen och hans kollegor gått igenom över 9 000 vetenskapliga artiklar och identifierat 32 studier om vad som fungerar globalt. De har också samlat in enkätdata från svenska mottagningar och genomfört intervjuer med både personal och unga.
I två regioner har de gått på djupet, med intervjuer med killar, personal och chefer samt observationer på mottagningar.
– Vi vill förstå varför så få killar nås, trots att viljan finns, säger Mazen.
Han pekar ut några särskilt viktiga områden: utbildad personal, inkluderande miljöer, digitala ingångar, skolbaserat arbete och samarbeten med arenor där killar redan finns, som idrottsföreningar och fritidsgårdar.
Mot en mer könsresponsiv vård
Nu går projektet in i nästa fas. Tillsammans med både killar och personal ska forskarna prioritera vilka strategier som är viktigast att arbeta vidare med.
– Det räcker inte att utveckla lösningar för killar. De måste utvecklas tillsammans med dem, säger Mazen.
På en övergripande nivå pekar resultaten på tre tydliga behov: nationella riktlinjer, långsiktig finansiering och bättre uppföljning.
– Lösningarna finns redan. Utmaningen är att göra dem till en naturlig del av verksamheten, inte till tillfälliga projekt. Och vi behöver en mer könsresponsiv vård, alltså att vi att vi aktivt tar hänsyn till hur kön och normer påverkar behov och förutsättningar, och anpassar insatser och vård därefter. Först då kan ungdomsmottagningarna bli till för alla, på riktigt.
Hur får vi killarna till ungdomsmottagningen?
Utifrån både svensk och internationell evidens framträder fem områden som ser särskilt lovande ut:
- Utbildad personal i manlig SRH (normmedvetet bemötande och könsresponsiv vård).
- Inkluderande miljöer – från planscher till väntrum och tydlig information om att killar är välkomna.
- Digitala ingångar som chat, onlinebokning, digitala killmottagningar och sociala medier.
- Skolbaserat arbete, särskilt på killdominerade gymnasieprogram.
- Samarbeten med arenor där killar finns, som idrottsföreningar och fritidsgårdar.
Mer om forskningen
Läs mer om forskningen på Umeå universitets webbplats Länk till annan webbplats.
Forskarna söker nu killar (15–25 år) som vill ta ställning till och prioritera olika förslag på hur ungdomsmottagningar kan bli mer tillgängliga för killar. Det tar cirka 20 minuter och du är anonym. Enkäten fungerar bäst via dator eller surfplatta.
️Delta via denna länk Länk till annan webbplats.
Ungdomsmottagningar i Sverige
I Sverige har ungdomsmottagningar arbetat med ungas hälsa sedan 1970-talet. I dag är det övergripande målet att främja fysisk och psykisk hälsa hos unga, med fokus på sexuell och reproduktiv hälsa samt rättigheter (SRHR).
Arbetet ska ske utifrån en helhetssyn i medicinskt, psykologiskt och psykosocialt perspektiv. Varje person har rätt till kunskap, information, stöd och behandling. Målgruppen är ungdomar och unga vuxna från 12 till 25 år.
Det finns inget lagstadgat krav på kommuner och regioner att driva ungdomsmottagningsverksamhet, men de flesta gör det. Majoriteten drivs av regionerna själva. Ungdomsmottagningar styrs av befintlig lagstiftning, såsom hälso- och sjukvårds- och socialtjänstlagen.
Källa: Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar
Michelle Bornestad
