”Vi Aspergare hittade vår identitet i vår diagnos och nu tar man bort den!”

Social kategorisering i form av diagnostisering, av framförallt unga, ökar. Samtidigt händer det att diagnoser försvinner, som nyligen Aspergers syndrom. Vad säger forskningen om att få och att mista sin diagnos?

Citatet i rubriken är hämtat från en tidningsintervju och aktualiserades av nyheten om att diagnosen Asperger syndrom skulle försvinna för att istället uppgå i diagnosen Autismspektrumtillstånd – vilket väckte kraftiga reaktioner. När Asperger syndrom introducerades i diagnosmanualerna 1994 blev den snabbt medialt exponerad och fick stor spridning i den medicinska kontexten men också i vardagslivet. Spridningen av diagnosen för att uttolka personliga problem och lidande förutsatte den legitimitet som en medicinskt förankrad diagnos innebär. Processen exemplifierar dessutom att individer gärna förstår sina problem rationellt och vetenskapligt och ställer krav på namngivning av det. I detta samtal presenterar vi en intervjustudie som undersöker hur individer med Asperger syndrom upplever diagnosförändringen. Särskilt fokuserar vi på hur den omskapar villkoren för identitet, gemenskap och upplevelser av avvikelse och stigmatisering.   


Talare

Niklas Westberg, Univ. Lektor i sociologi, Högskolan i Halmstad

Magnus Tideman, Professor i handikappvetenskap med inriktning socialt arbete, Högskolan i Halmstad


Arrangör

Högskolan i Halmstad

Logotyp Högskolan Halmstad