Forskning och narkotikapolitik – fallet skadereduktion

När den nya sprututbyteslagen trädde i kraft 2017 sågs den som ett tecken på en omläggning av Sveriges restriktiva narkotikapolitik. Varför tog det så lång tid, och vilka ytterligare reformer väntar?

Den svenska narkotikapolitiken har i ett europeiskt såväl som ett nordiskt perspektiv betraktats som väldigt restriktiv. Dessutom har den varken fört oss närmare ett narkotikafritt samhälle eller minskat de narkotikarelaterade dödsfallen. Trots återkommande utfästelser om att driva en evidensbaserad narkotikapolitik har ideologiska ställningstaganden ofta fått sätta ramarna för denna. I synnerhet skadereducerande åtgärder (harm reduction) riktade mot människor som har ett problematiskt bruk av narkotika har, trots god evidens varit svåra att driva igenom. Förutom den ideologiskt motiverade målsättningen om ett narkotikafritt samhälle har reformprocessen komplicerats av att dessa åtgärder tangerar flera sakpolitiska fält, såsom narkotikapolitik, socialpolitik, vårdpolitik, kriminalpolitik och folkhälsopolitik, vilka alla har olika fokus. Hur har dessa förhållanden påverkat förutsättningarna för en framtida förbättrad narkotikapolitik?


Talare

Lena Eriksson, fil. dr i historia, Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet


Arrangör

Forskningsprogrammet Samhällets långsiktiga kunskapsförsörjning, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond, Formas, Forte och Vetenskapsrådet.

Läs mer om programmet på rj.se »

Logotyp Samhällets långsiktiga kunskapsförsörjning